En älskad farmor

Medan min värld var full av, i sammanhanget, banala orkaner och barnskrik, samt semestershoppingslycka, dog min farmor i morse. I en annan del av världen. Såna här dagar är världen alldeles för stor men samtidigt väldigt liten. Och vi väldigt långt borta och väldigt små. Vi ses i Nangilima, farmor.
Avstånd är riktigt jobbiga när tråkiga saker händer (roliga också i och för sig). Att inte kunna vara på plats, hålla handen och för egen egoistisk räkning kunna ta farväl, tyckte jag var kämpigt när min farmor gick bort för snart två år sedan.
En massa kramar till dig!
Comment by Helena — September 2, 2008 @ 8:44 am
Så tråkigt, så jobbigt. Stor varm kram till dig.
Comment by Marianne — September 2, 2008 @ 11:24 am
Skickar en stor cybertröstande kram i eländet. Ush, vad det känns som att man är långt borta när man vill vara så nära.
Kram
Comment by Helena — September 2, 2008 @ 6:14 pm