i västerled

Man glömmer fort. Man glömmer hur ljuvligt nyfödda bäbisar luktar när man snusar dem i håret. Man glömmer hur allvarliga och fulla av visdom små nyfödda bäbisar ser ut när man möter deras blick. Hur underbart det är med en mycket mycket liten hand som håller krampaktigt runt ens lillfinger och aldrig vill släppa. Hur mysigt det är att sova middag en regnig eftermiddag med en liten nyföding snusande på magen. Hur små de är, hur närhetstörstande och hur vansinnigt mycket man kan älska någon första gången man ser dem.

Man glömmer också hur irriterande det är med bajsblöja nr 63 klockan halv fyra mitt i natten. Hur ont man får i bröstvårtorna av att amma en gång i halvtimmen. Hur lätt det är att bli lite grinig när man inte får sova mer än en, eller ett par timmar i sträck flera nätter på raken. Man glömmer lätt hur slafsig man känner sig när man inte kommer i duschen förrän vid lunchtid, eller hur märkligt det är att små nyfödingar ALLTID skriker och vaknar just när man ska sätta sig och äta. Sånt glömmer man också. Tack och lov.

Note to self: Fånga de där underbara nyfödingsögonblicken och lås in dem i hjärtat - Att tas fram vid behov vid två-årstrots, tonårsuppror eller allmänt surt barns beteende. Glöm resten. Det är värdsliga saker.

Han kom så planerat och 0rdentligt som helst, : Vår Sven Sverker Ulfsson, 4008 gr (Huff!) och 51 cm lång!

Sedan dess har vi ägnat oss åt diverse mindre roliga saker som konstiga smärtor i (mammas) mage, som visat sig antagligen vara nerver i kläm/mosade, mjölkstockning som sedan övergick i försvunnen bröstmjölk och därpå följande megapumpning och annat kul. Men vi tar oss så smått på fötter och njuter av att ha kommit hem och att vara en - HEPP!!- trebarnsfamilj :-)!!