i västerled

I dag var dagen D. D som i Dagen-då-vår-luftkonditionering-äntligen-skulle-bli-fixad. Och det blev den! Hurrarrop och fanfarer. Vi har det kallt och svalt och kan sova om nätterna igen. Därmed skall detta inte gnällas mer om. Just nu i alla fall ;-).

Men det var nästan ett heldagsprojekt, med snickare, målare och AC-fixare som kom och gick av och till under mest hela eftermiddagen. Detta gjorde att vi fick hålla oss hemma så klart, men det var faktiskt ganska skönt. Mathilda var hemma från skolan idag också, hon har varit lite snorig, men mest var hon nog faktiskt trött (hon har sovit som en kratta hela veckan, somnat vid 22-tiden och vaknat vid halv sju - Waaaayyyy too litte.). Så hon fick vara hemma och ha mysfredag istället, vilket jag tror hon behövde.

På eftermiddagen kom en jämnårig granntjej över, Madison, tillsammans med sin mamma och 3-åriga lillasyster och tjerna hade jättekul. Förutom, om man får gnälla lite på andras barn (och det får man ju när man är en perfekt mamma själv. Eller nåt…), att de två grannbarnen inte har mycket till “manners”. De tar för sig av allt i matväg som kan tänkas ligga framme (typ äpplen i fruktskålen, nötter etc) och även det som ligger i skåpen (juicepaket, kex etc) - allt utan att fråga, samt röjer ner Mathildas rum RADIKALT, inklusive i garderoben. Inte så att jag inte gärna bjuder på både frukt, dricka och mellanmål, men jag blir glad om de frågar först. Och naturligtvis blir det stökigt när de leker, det är helt ok, men jag har svårt för röj bara för röjandets skull. Typ kasta ut allting ur en korg på golvet och sedan göra likadant med nästa, och nästa. Liksom jag inte tycker att Mathildas “riktiga” kläder är lekkläder - det har de ju en hel utklädningskorg till. Nåväl, det är ju inga stora grejer, och lite stök får man ju räkna med när man har gäster, så på det stora hela var det en lyckad eftermiddag för barnen.

Stackars Elias fick dock inte mycket till middagssömn, för ungefär en halvtimme efter det att jag lagt honom började snickaren att borra och dra i vår golvlist, sedan började AC-gubben att svetsa i rören och då gick brandlarmet och… Ja, inte mycket tyst och ro med andra ord. Men det blev en tillräckligt lång tupplur för att lillprinsen skulle orka med eftermiddagen i alla fall, och förhoppningsvis blir det en tidig kväll istället och det skulle mamma uppskatta.

Våra “husdjur”, Milla och Toffel (kan ju inte hjälpa att jag tycker att dottern varit riktigt klurig när hon döpte dem ;-)), ett Kanadagäss-par som bosatt sig i vår damm (och ilsket skrämt bort varenda annan gås som försökt sig på att komma nära) och byggt bo i gräset har legat och ruvat den senaste tiden. I går fick vi äntligen se resultatet; Fem små dunniga gässlingar kom gående mellan mamma och pappa på rad för en första simtur. Kalla det graviditetshormoner på högsta nivå, men jag blev nästan tårögd så söta de var!

Kan dock tilläggas att det finns en möjlighet att Milla och Toffel är gåsvärldens första homosexuella par, för hur jag än försöker kan jag inte se minsta skillnad på dem, jag tycker båda ser ut som hanar… Kanske finns det surrogat-mammor även för gäss, who knows ;-)? Jag är också rätt glad över att vi har vårt staket, för grannarsna har alla haft påhälsning upp på gräsmattorna av vårt lilla par (vissa har varit dumma nog att mata dem också, men då får de faktiskt skylla sig själva för att de har gäss på uteplatsen - urk) - utom vi. Det passar mig alldeles utmärkt, att ha husdjur så där lite på avstånd… Att trampa på gåsbajs, eller bli jagade av en ilsken gåsmamma klarar jag mig alldeles utmärkt utan.