Det gick inte åt skogen
Idéen var ju jättebra. Åtminstone på planeringsstadiet: Klart barnen ska uppleva en massa snö. Klart vi lånar en stuga och åker till Sälen, en vecka så här när vi ändå är i Sverige. Vi ska åka långfärdsskidor mellan snötyngda granar med dragpulka efter oss, Mathilda kan ju gå i skidskola och lillprinsen kan åka pulka, bli röd och go´om kinderna och drösa i alla snöhögar mellan frostskrudade träd. På kvällarna ska vi bara mysa i stugan, utmattade efter dagens utevistelse, dricka varm choklad och somna som stenar hela nätterna. Mmmmm. Jättebra idé. Jättemysigt SKULLE vi ju kunnat haft det. OM DET BARA FUNNITS NÅN SNÖ!!!
Det blev inget Sälen av förståliga skäl. Tanken på en, säkert visserligen rödkindad, men nerlerad lillprins i en vattenpöl utan galonbyxor var inte alls lika lockande som orginalet. Så det fick va´för det här året med skidåkning och pulsande. Det går visst några rykten om att det nu snöar i Sälen, men det väl så dags. Jaja, det har inte gått nån nöd på oss här “hemma” heller. Vi är så omhändertagna av familj och vänner att det bara varit mysigt att tillbringa mer tid i bebodda trakter. Man kan ju faktiskt dricka varm choklad även i Stockholm, även om man kanske inte sover som en sten av att vara jetlaggad och sitta uppe hela nätterna och uggla. Men man har i alla fall inte såå dåligt samvete över att man sover bort halva dagen, när det typ sett ut som en grå yllefilt utanför fönstret. Men barnen är överlyckliga över att få träffa far- och morföräldrar och vi är överlyckliga över att ha barnvakt… It’s a win-win situation :-).