i västerled

fort! Redan halvvägs in i december, och en knapp vecka från julafton! Jag förstår inte alls var tiden tar vägen? Inte hjälper det heller att jag på något konstigt sätt har “bestämt” mig för att det är låååång tid kvar till julafton och jag har “massor av tid”. Julklapparna som är kvar att kvar att köpa, kan jag köpa “sen”, pepparkakshuset kan vi göra “nästa helg” (ja, vilken bra idé! Vi gör pepparkakshus PÅ själva julafton. That ought to keep the kids busy! Úsch!). Så där håller jag på. När jag postade julkorten (som ska till Sverige) i torsdags, kunde jag inte alls förstå varför herr Dahlstrand nödvändigtvis skulle hålla på att muttra om att “det ju vore trevligt om julkorten hann fram FÖRE jul” - när det är så LÅNG TID KVAR!

Jaja. Det blir som det blir, och hur det än blir blir det bra. I dag ska vi iväg och köpa mer julklappar, förhoppningsvis de sista, men eftersom jag inte har nån aning alls om vad jag ska köpa till herr Dahlstrand, är jag inte allt för optimistisk. Själv vill jag ha MASSOR av grejer, varav alla är jättedyra och de flesta helt onödiga. Som vanligt ;-).

Vi köpte faktiskt en ny stereo till oss själva i bröllopspresent i alla fall (Tänk, FEM ÅR har vi varit gifta!! Återigen, tiden går så fort! Jag tycker att det var som igår som det var den 8 december 2001…), vilket kanske inte var det mest romantiska man kan tänka sig (Å andra sidan var herr Dahlstrands andra förslag en motionsmaskin och det är ju inte heller särskilt romantiskt. Men praktiskt och bra. Det blir lätt så när man är gift med en ingenjör ;-). Fast jag fick rosor också, så jag klagar inte!), men definitivt nödvändigt eftersom vår gamla stereo, som var gamal och billig redan när vi övertog den, nångång för åtta år sen typ, 1) Hoppade ur varje gång man gick förbi den på golvet, även om man tassade på tå och 2) Inte längre kunde spela en endaste CD utan att haka upp sig, hoppa eller helt sonika hänga sig.

För första gången i livet äger jag därför nu en stereo UTAN kassettdäck men med Ipod dockningsstation… Och jag reflekterar ens över det och funderar en (visserligen mycket kort, men dock) sekund över var jag nu ska spela mina gamla band!! Som jag väl aldrig spelat på de senaste tio åren, men ändå vägrar slänga av sentimentala skäl. Man vet att man börjar bli gammal när…
Man minns, återigen som om det var igår, när jag fick min första egna stereo - I julklapp 1982! Med skivspelare OCH dubbelkassettdäck, hur modern och fräck var inte den ;-)!?? Just dubbelkasetten stod högst på listan, så att jag och kompisarna kunde kopiera varandras band med inspelad musik från radion!! Tänk än i dag kan jag höra vissa låtar och “vet” att de ska sluta med att Kaj Kindvall (hur han nu stavar sitt efternamn) ska säga “på plats nummer…” för att jag inte hann stänga av inspelningen tillräckligt fort! HUR GAMMAL ÄR INTE JAG!??? Hjälp!!! Kommer mina barn NÅGONSIN att spela in en endaste låt från radion? Nä, för de har inget kassettdäck! Eller så sluts cirkeln med att Mathilda får en stereo med inspelningsbar MP3 (jag höll på att riktigt visa min rätta (o)tekniska ålder med att skriva CD-spelare, men den är säkert också borta om ett par år.), som hon laddar ner låtar på när hon lyssnar på radio live över nätet.

Fast faktiskt, just den funktionen, att spara ner låtar “direkt” på datorn, när jag till exempel lyssnar på svensk radio medan jag jobbar, skulle jag faktiskt vilja ha! Ränderna går väl aldrig ur antar jag; Växte man upp med att spela in, så vill man fortsätta göra det, även om medlen blivit annorlunda. Ladda ner låtar i all ära, men det blir ju aldrig riktigt samma sak ;-).