i västerled

Uppdatering: Nu har jag röstat och därmed också förstått varför så få röstar i det här landet. Nog för att det finns många fördelar med personval, det tycker jag varkligen att det gör, men enkelt och lättförståligt är det ju inte.

Efter att ha prickat av mig på en röstlängd och på heder och samvete lovat att jag var jag, marcherade jag glatt upp till ett stort åbäke till “valmaskin”. Allting sker digitalt och elektroniskt, så det första jag fick göra var förstås att slå in en pinkod. Som tur är inte samma som till bankomatkortet ;-). I alla fall, upp kommer då en skärm med typ tretusen förbehåll, regler och instruktioner, vilka alla var helt onödiga att ens läsa - kunde jag konstatera när jag läst allihop (vaddå, är man novis så är man och då måste man, på sant preusiskt manér se till att man förstår allting och gör rätt, så det så !) - eftersom det egentligen var busenkelt att trycka på knappar och FRAMFÖRALLT eftersom amerikanska myndigheter som alltid (vare sig det är nånting de tror eller har belägg för. Därom tvistar de lärde ;-)) behandlar sina medborgare i såna här sammanhang som vore de lätt förståndshandikappade, och därför skrev allting med STORA bokstäver och typ trehundra trettioelva gånger. Nåt måste de väl ha lärt sig efter hela röstningsskandalen 2000, skulle folk komma och säga att de inte förstod och tryckte på fel knapp med det här systemet (det är väl visserligen kanske olika över USA, jag kan ju bara uttala mig om min lilla vallokal), så vette sjutton om de förtjänar att få rösta, för då är de så korkade att de ändå inte kan ha nån som helst koll på VEM de röstar på heller.

Nåväl. Själva knapparna och tryckandet var alltså inte svårt. Det som var helt makalöst var att själva valsedeln var 13 sidor lång!! Tretton sidor! Här satt jag och tänkte på guvernören och kanske ett par till och så är det bara sida upp och sida ner med en massa människor som jag aldrig hört talas om, i positioner som jag inte kunde bry mig mindre om (Typ “Judge in the 248th district, second court.”…. Que!???) Kanske skulle jag bry mig mer om det, om jag var brottsling och skulle ha med alla dessa domare att göra eller nåt, men jag hoppas jag slipper! Dessutom var de lite luriga också; Alldeles i början av hela alltet, innan de avslöjade att man skulle få tillbringa en halv dag i den där skolmatsalen och rösta på folk som man inte har en aning om vilka de är eller vad de gör, så kunde man nämligen kryssa i om man ville rösta enligt partilinje, varpå datorn då tydligen själv skulle fylla i för alla som var antingen demokrater eller republikaner (eller libertarianer, men det vet jag inte ens vad det står för, så de undvek jag.). Det hade varit ett smart drag att göra, för då hade man ju bara behövt godkänna på slutet att datorn valt rätt. Men se så smart var jag INTE (som sagt, jag kanske inte ska klaga allt för mycket över barnsligt enkla instruktioner…), jag ville minsann få se vilka alla var och få välja! Men jag visste ju inte att jag skulle välja typ halva Houston!!

Jaja, har man tagit fan i båter, får man ro honom i land. Det var bara att sätta igång och kryssa för glatta livet. För det mesta valde jag baserat på partihörighet, ibland valde jag för att nån hette nåt bättre namn (ok, inte nåt jag är stolt över, men om jag inte vet nånting om någon, eller de har “min” partihörighet så måste jag gå på nånting och vissa namn lät helt enkelt inte riktigt bra/roliga/konstiga.) och en gång, när jag skulle rösta på “Agricultre comissioner” så röstade jag helt åt andra hållet än vad jag gjort tidigare, bara för att det ÄNTLIGEN kom en kandidat som jag kände igen - Honom hade jag sett i nån tv reklam, där han knallade runt på sin ranch i cowboy hatt och såg mycket manlig och förtroende ingivande ut… Hm, ok, inte heller speciellt seriöst röstande och återigen tar jag tillbaka allting jag sagt om menlösa medborgare som inte förstår nånting. Och ja, jag erkänner, jag är alla reklammakares drömkonsument för jag är så lättpåverkad och går på alla gimmicks och klichéer :-/… Men jag kände inte att en agriculture comissioner skulle påverka mitt liv så mycket att det spelade så jättestor roll vad jag röstade på och då kunde jag ju lika gärna köpa det diskmedel som jag sett reklam för rösta för den person som jag åtminstone visste hur han såg ut. Och kom igen, 13 sidor kandidater till en miljar små olika menlösa poster! Glöm inte det, innan ni dömmer ut mig som spånig ;-).

Tillsist var det i alla fall färdigt och jag fick godkänna mina intelligenta och välavvägda val (Till allas stora lättnad i lokalen tror jag, eftersom Elias INTE var road av att sitta i vagnen och se mamma trycka på knappar, vilket han högljutt meddelade omgivningen. Till viss del förstår jag honom, då det enda roliga jag hade i handväskan att muta honom med var en tulldeklarationsblankett från posten och det finns nog absolut ingen i hela världen som tycker såna är festliga.) och gå därifrån och känna mig som en god medborgare som gjort min plikt.

I kväll kommer jag att sitta som klistrad framför tv´n för att se om han med cowboyhatten vann. Det blir spännande det här!

I dag ska jag rösta för första gången. I USA alltstå. Det känns lite märkligt, att jag äääääntligen ska få vara med och, om än inte påverka så där vansinnigt mycket, i alla fall få tycka. Presidentval är det ju förvisso inte, men likväl får jag i alla fall rösta på guvernör och, och… tja, några kongressledamöter är det väl. Som jag inte har nån aning om vilka det är, eller vad jag ska rösta på, eftersom de gör så lite väsen av sig att jag aldrig hört talas om dem.

Jo, jag vet vem som är kongresskvinna för mitt valdistrikt, och henne tycker jag INTE om. Tyvärr är hon mitt i sitt mandat just nu och alltså inte med på vallistan. Men hon är en sån där typisk höljudd tycka-synd-om-alla-minoriteter-och-mest-om-synd-om-alla-är-det-om-svarta-för-de-har-varit-slavar-demokrat. Inte för att jag på nåt sätt inte tycker om varken svarta eller minoriteter. Eller inte tycker att slaveriet var nånting förfärligt. Eller har nånting emot demokrater, snarare tvärt om. MEN, jag är väl också en “minoritet” och invandrare - så många svenskar finns det ju faktiskt inte här i Houston - om man till exempel jämför med hispanics - som ju får kalla sig RIKTIGTA minoriteter? Och inte klagar jag över det. Och slaveriet, tja det var ju ändå ett par hundra år sedan snart och så festligt var det väl inte att vara varken träl eller statare i Europa och Sverige heller för de flesta “vita” invandrare … Nånstans är vi alla invandrare, minoriteter och har, i de allra flesta fall, en historia med förtryck i bagaget, men enough is enough liksom. Det finns mycket i det amerikanska samhället som borde ändras på och mycket som ÄR orättvist. Samtidigt måste man ur tycka synd om och kasta skuld-karusellen och instället göra mer drastiska, konkreta saker. Om det nu är det man vill. I många fall verkar det som om det är lättare att göra politisk karriär genom att PRATA snarare än GÖRA. Framför allt när det handlar om sociala orättvisor, fattigdom och misär.

Tyvärr tror jag inte heller att min lilla ynka röst i guvernörsvalet kommer att göra så stor skillnad, sittande republikanske guvernören Rick Perry verkar sitta ganska tryggt; Särskilt eftersom hans utmanare består av 1) En stycke fruktansvärt mesig demokrat (som tyvärr, enligt oss närstående källor som dessutom känner honom, är ytterst duglig, hederlig och brinner för att kunna åstadkomma förändringar - men vad hjälper det, när han har utstrålning som en gammal yllekofta en grå novembereftermiddag med lätt duggregn och dis.) 2) En stycke politsk flipflops-tant, som verkar byta parti alltefter sina chanser att bli vald och nu går till val under parollen “One tough grandma´”, och hur hon ska förändra allting, fast ingen riktigt vet på vilket sätt och hur. Ooch sist men inte minst 2) En judisk cowboy som är stand-up komiker och envisas med att kasta smårasistiska kommentarer runt sig och sedan kontra med att det var ett skämt och att ingen förstår hans humor. Att sedan ingen förstår hans politiska plattfom heller, verkar inte bekymra honom märkbart.

Som sagt, konkurensen känns ju inte mördande. Detta trots att Perry inte är speciellt populär, ser ut som nånsorts andrahandssorterings Barbie-Ken och ägnar sig åt trditionella, korkade, konservativa saker som att begränsa homosexullas lika rättigheter, förbjuda aborter, ge kyrkor och religösa samfund MASSOR av pengar, samt fokusera på att alla barn ska klara delstats-standardprov snarare än att verkligen lära sig nånting i skolan. För att bara nämna nämna något. Tänk om de två utmanarclownerna kunde ha slutit upp bakom novemberdemokraten istället. Trots att han är tråkig är han ju den enda med en seriös politisk historia och seriös valplattform. DÅ hade det nog kunnat bli en förändring, istället för att sprida ut missnöjesrösterna all over the place och ingenstans. Men som alltid handlar det mindre om att verkligen vilja GÖRA en förändring, än om att tala om det, för egen personlig vinning.