i västerled

Bästa A erbjöd sig att vara barnvakt!! Mamma och pappa Dahlstrand skulle äääääntliiiigen få gå på bio är det tänkt. Ensamma. Utan barn. Mamma Dahlstrand var nästan alldeles till sig av detta stora, att få sitta i två timmar (”Vilken film vill du se älskling?” - “spelar ingen roll, bara den är lång.” Typ.) alldeles i fred och titta på nånting annat än Dora eller diverse prinsessfilmer och höra nånting annat än “mmmaaaammmmaaa”. Prinsessan försöker sig på ett litet gå-inte-ifrån-mig yl, men tystar i samma sekund, hör det skarpa mammaörat, som ytterdörren går igen. Eller så är det så att garageporten väsnas för mycket.
“Väldigt vad den gnisslar, garagedörren. Det är värre än nånsin.” säger mamma Dahlstrand, och ska hoppa in bilen.
“Hmm.” Säger pappa Dahlstrand och ser inte alls redo ut att hoppa in bilen. Han står tvärtom under garagedörren och tittar uppåt.
“Neeeeeejjj….” muttrar mamma Dahlstrand. “Säg inte att dörren har hoppat av kedjan igen.” (Vår kassa dörr har gjort detta ett par gånger förut och jag är alltid panikslaget rädd att den ska göra det igen när pappa Dahlstrand inte är hemma. ”
“Det har den.” konstaterar pappa Dahlstrand och beger sig inte nu heller i riktning mot bilen, utan mot stegen som står lutad i garaget.
“Men, men, nu börjar filmen om fem minuter.” protesterar mamma Dahlstrand, fast hon redan nu börjar inse att slaget nog är förlorat.
“Nej men nu måste vi faktiskt fixa det här.” Hörs pappa Dahlstrand nåstans uppifrån taktrakten.
“Man kan inte tänka sig att dörren är öppen så länge? Vi kan fixa det när vi kommer hem då…” Försöker mamma Dahlstrand lite försiktigt.
“Nej.” Säger pappa Dahlstrand bestämt.
Mamma Dahlstrand suckar. Det är jättevarmt i garaget (och ute), herr Dahlstrand är målmedveten på ett sätt som bara herr Dahlstrand kan vara och filmen hinner börja ungefär samtidigt som mamma Dahlstrand räcker pappa Dhalstrand en skruvmejsel. Mamma Dahlstrand är resignerad.

Tio minuter senare är dörren fixad och filmen körd. Mamma Dahlstrand traskar in igen. Pappa Dahlstrand stänger garagedörren. Prinsessan var ganska nöjd, men lite förvånad över föräldrarnas snabba återkomst. Dagen efter gjordes ett nytt försök och då blev det äntligen bio. Helt utan förseningar och missöden. Filmen, Little Miss Sunshine var riktigt sevärd. Men kort. Mamma Dahlstrand njöt av varendaste sekund.