i västerled

Herr Dahlstrand tycker att Alla hjärtans dag, eller Valentine´s Day som det heter här, är kommersiellt skräp. Eller nåt sånt. Då får han onda ögat av sin fru som omedelbart ser ut som Lilla My som vaknat på fel sida, varpå hon muttrar (inte så högt, men tillräckligt) “Oromantisk drummel är bara förnamnet, du förstår dig inte på sånt här…” Vilket är sant. Men herr Dahlstrand, eftersom han är en vis man, har lärt sig att det inte spelar så stor roll varken om han tycker om Valentine´s eller förstår sig på romantik, hans FRU tycker om det och han böjer sig för husfridens skull. Påstår han själv. Frun påstår att det bara handlar om en svag inlärningskurva, men att han börjar arta sig riktigt bra ;-). I går fick fru Dahlstrand således både rosor, choklad och en liten ask (innehållande fina örhängen). Samt bestick.

Herr Dahlstrand frågade dagen innan om frun kunde tänka sig en oromantisk present, även om det var något hon (och han) pratat om länge. Fru Dahlstrand svarade omedelbart att det kunde hon, bara det handlade om en Xbox 360 (vilket absolut INGEN som känner fru Dahlstrand, och minst av allt hon själv, kan förstå varför hon vill ha (eller ska med till) men det vill hon.). Tyvärr gjorde det inte det, sa herr Dahlstrand lite beklagande. “Nänä, men det gör ingenting, jag kan tänka mig en flatscreen tv också.” Det var det inte heller, det maken hade i åtanke var till köket meddelade han. Fru Dahlstrand undrade då försiktigt om det var en l i t e n flatscreen tv möjligtvis, att hänga under köksskåpen (återigen, ack så onödigt när man har öppen planlösning och kan se den vanliga, stora tv:n från köket, men fru Dahlstrand har klara läggningar för onödiga saker. Hon vill bara ha.)?

Ibland är det tur att fru Dahlstrand gift sig med en så lugn och sansad person som herr Dahlstrand, för det skulle ha inhandlats en så väldigt massa onödiga (men om man frågar frun i familjen “coola”, “roliga” och “jättebra”) saker stup i kvarten annars. Herr Dahlstrand driver emellanåt sin impulsiva fru till vansinnets brant genom att vara omåttligt nogrann (och om man frågar frun, även petig), gamla läsare kanske minns hur lång tid det tog för oss att köpa ny bil, men sanning att säga så blir det mesta väldigt bra när det väl är färdigt, eller i det här fallet, inhandlat. Så även denna gång. Vi har behövt nya bestick VÄLDIGT länge, eftersom de vi har har fått rostfläckar, vilket ser så trist ut, och vi har dessutom vetat exakt vilka vi vill ha, ungefär lika länge, men av olika anledningar har vi bara aldrig kommit till skott. Så när fru Dahlstrand funderat lite och bearbetat sin sugenhetsbesvikelse över den uteblivna Xboxen och flatscreen tv:n, så tyckte hon att det var en alldeles strålande idé. Oromantisk eller inte, det är ju faktiskt någonting som hon önskat sig länge. Och vem kan väl motstå en oromantisk man som dessutom säger att ” om vi köper de här besticken så kommer ju i alla fall jag att alltid bli påmind om den här dagen och dig varje dag när jag äter med dem.” För att vara oromantisk var det särledes romantiskt, tänkte fru Dahlstrand och blev mäkta stolt över sin man.

Nästa år tänker hon i alla fall önska sig en Xbox igen ändå. Kanske om hon kan få herr Dahlstrand att se praktiska OCH romantiska med en sådan så… Hon ska bara själv komma på det först.