I himmelen???
I bilen när vi parkerat vid parken.
Mathilda (argt) : “Jag inte gå my walking feet (”Use your walking feet” är vad de uppmuntrar barnen att göra i skolan, istället för att bli burna/åka vagn.), mamma. Jag ha min vagn!!”
Mamma: “Men Mathilda, vi är ju framme i parken nu, vi ska inte gå nåt långt, vi ska bara gå in genom grinden så är vi där.”
Mathilda: “I don´t want to!! Elias åka vagn?”
Mamma: “Jaa… Elias är liten. Han kan inte gå själv.”
Mathilda: (fortfarande arg) “Elias inte liten!”
Mamma: “Joo, Elias är jätteliten, inte så stor tjej som du. Han är en bäbis, han kan bara ligga i vagnen. Du kan åka rutshkana, gunga och springa.”
Mathilda: (lite mindre argt) “Jaaa, jag kan det. Elias bäbis, hon (Mathilda säger av nån anledning hon om alla, vare sig de är manliga eller kvinnliga. Vi har lite att jobba på där ;-)) åka vagnen.”
Mamma: “Ja, där ser du, Elias är så himla liten, så han får åka i vagnen.”
Mathilda: (Mycket frågande) “Elias i himmelen??”
Mamma: “Va??”
Mathilda: “Elias up in sky? (Pekar upp i himlen). Elias i sky åka vagn?”
Mamma: (Något lättad) “Nej. Han är HIMLA liten, jätteliten.”
Mathilda: (Nöjt) “Hon är bäbis. Hon inte flyga.”
Tänk vad svårt det måste vara med alla ord som vi vuxna bara slänger ur oss som självklara.