i västerled

I nyårslöfte, eller nä inte nyårslöfte, för jag tycker inte om nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dem speciellt länge trots att jag envisas med att ge dem, men nyårsförbättring, så har jag bestämt mig för att försöka sluta med att skjuta upp allting. Jag är förfärlig på sånt, och jag skjuter inte heller bara upp sånt som är tråkigt eller jobbigt (fast det är jag förstås bäst på av alla uppskjutningar), jag skjuter upp sånt som är roligt också, eller som bara är (av typen “köpa frimärken”… Jag kan behöva köpa frimärken i flera veckor om jag inte aktar mig och det är, så vitt jag kan ransaka mig själv, varken farligt/obehagligt/förenat med smärta/olagligt/pinsamt eller nånting annat negativt jag kan tänka mig, att inhandla ett par frimärken. Ibland är jag så konstig!). Kort sagt är jag en uppskjuterska. Så, nu var det sagt. Och bara för att riktigt ta i så säger jag det en gång till, först ska jag bara…: uppskjuterskan, det är jag.

I alla fall, tillbaka till mina goda föresatser: Jag ska alltså försöka bli bättre på att ta tag i sånt som behöver göras, framför allt sånt som är tråkigt då, omedelbums snarare än att skjuta upp det. Sagt och gjort, efter att bara ha skjutit upp denna föresats i tre veckor, så sa jag i dag åt mig själv på skarpen i morse att ta tag i och rensa min garderob. Detta är nånting som legat över mig läääääänge, för det är inte bara så att det är lite lagom allmänrörigt där inne, nej nej, man kan inte komma in. Bokstavligen. Och när man inte kommer in i sin garderob skapas omedelbums två nya problem: 1) Man har inte så värst mycket att sätta på sig och 2) Det hamnar ren tvätt över hela sovrummet, eftersom den inte kan hamna där den borde hamna. Det som gör det hela så extra tråkigt och uppskjutningsbart är att det inte främst är mina saker som gör att det är rörigt, även om de så klart bidrar, nej för i min garderob (som råkar vara väldigt stor till att börja med, en äkta härligt amerikansk “walk in”, vilket väl är anledningen till att allskönst skrot har förpassats in dit) bor även: Alla Mathildas kläder som behöver hänga (så som klänningar, jackor etc), båda barnens urvuxna kläder (och i Elias fall även ett gäng med kläder som väntar på att bli ivuxna också), fint rensade i etthundrasextiofyraochenhalv pappkartonger (och nej, barn kan aldrig ha för mycket kläder. Tyst nu ;-)) som står på varandra och därmed inte går att lägga i nånting i, varpå de kläder som tillkommer inte går att lägga undan utan ligger lite här och var, en tvättkorg med sånt som väntar på att bli struket (den som väntar på nåt gott…), en stor kasse med saker som ska till kemtvätt (också en sån där uppskjutningsgrej… Kemtvätt=farligt? Who knows), en stor kasse med kläder som Elias fått låna och som väntar på att lämnas tillbaka, två förvaringsboxar för dukar/underlägg etc som inte får plats nån annanstans (vårt hus äger inget linneskåp tyvärr) samt, eftersom det ju ändå gick att klämma sig in så där på diagonalen, en stor träningsboll. Så jag tycker, lite diskret så där, att det är hög tid att jag återtar mina domäner. Jag vet ju att långt där inne har jag faktiskt kläder som jag inte kommer ihåg att jag har. Eller ja, nästan i alla fall.

Men rensa garderober är tråkigt och det som är tråkigt bör skjutas upp så länge det bara går… Tänkte den gamla uppskjuterskan. Den NYA, FÖRBÄTTRADE (Hur man nu kan vara både ny och förbättrad?) uppskjuterskan har kommit på det geniala draget att man faktiskt får skjuta upp saker, men bara om man skjuter upp det genom att ta tag i någonting annat uppskjutet. I dag har jag således städat köket, rensat bort gamla tidningar till återvinning, städat vårt sovrum, tvättat fyra maskiner tvätt samt uppdaterat här. Inte städat garderoben förvisso, men vad mycket annat jag fått gjort! Nu borde jag sätta mig och betala lite räkningar (får frysrysningar av leda och tristess), så jag tror att det är dags att gå och ta sig an garderobseländet…